Leksandsessan

Det känns som igår jag hörde sången "vi är tillbaka", elitseriekontrakten var fixat, Leksand var tillbaka i finrummet. Tårarna rann och känslan är omöjlig att beskriva. Men ni alla vet vad jag menar. Känslan att höra slutsignalen gå och veta att vi har klarat det, Leksand är i elitserien. Det är på tok för länge sen jag kände den känslan. Det är dags nu, det är dags att fixa elitseriekontraktet.

Säsongen är nu slut och det har inte alltid bara varit framgångar i år. Men grabbarna på isen har gjort det dom skulle, ledarna runt om har också skött sitt, och vi på läktaren har gjort ett bra jobb. Vi har tagit oss till kvalserien men nu är det dags för oss alla att ta ett steg upp. Alla måste höja sig ett steg och visa vad ordet "krigare" verkligen betyder.

Alltid har man hört att Leksands supportrar stöttar sitt lag, att dom alltid hjälper grabbarna på isen till framgång. Men vad får oss att tro att inte andra lag också gör det? Lagen som kommer från elitserien kommer att kämpa för att inte tappa sin plats, AIK: s supportrar vill nog också gärna spela i elitserien nästa år. Så vad är det som egentligen säger att vi kommer att vara bättre än dom? Det är bara vi som kan avgöra om vi är bättre eller inte.

Kvalserien kommer inte vara en dans på rosor det kan jag redan nu lova. Jag tror inte vi kommer att vinna varje match enkelt, inte heller att vi kommer att vara överlägsna på isen. Vi kommer att få kriga om varje poäng vi ska ta. Det är just därför grabbarna behöver oss nu mer än någonsin. När vi är i det läget, som vi säkerligen kommer att stöta på under kvalet, att Leksand ligger under så måste vi visa vårt stöd. Att klaga hjälper inte, utan det är just i dessa stunder grabbarna behöver oss. Dom behöver höra vårt stöd och motståndarna ska höra att vi inte gett upp. Vi är krigare och det ska vi visa! Det kommer att bli jämna matcher och svårt att vinna poäng, men vi får aldrig ge upp. Alla pratar om att Leksand är laget i deras hjärtan och det är dags att visa det nu.

Vi har förlorat jämna matcher i serien och det har vi inte råd med i kvalet. Vi måste vinna dessa matcher om vi ska ha en chans. Och vi på läktaren måste dra vårt strå till stacket för att kunna göra det möjligt.

Nu sitter jag är med samma känsla som förra året, en blandad känsla av ångers och förväntan. Alla andra år har jag sagt att det klart vi går upp så i år ska jag vara tyst. I år hoppas jag att laget talar för sig själv. Som alla säger så har vi ett bra lag på pappret men man vinner inga matcher med ett bra lag på papper. Det gäller att det bra laget som finns på pappret är det bra laget på isen. Det är inte många dagar kvar nu tills första matchen spelas. Den där känslan av illamående och yrsel har redan börjat smyga fram. Tycker det borde finnas någon sorts sjukskrivning under kvalserien för riktigt bra kan man inte säga att man mår. Halva jag skulle vilja åka bort och gå i ide under kvalet men å andra sidan vill jag inte missa känslan som ett kval faktiskt ger en.

Att gå upp från allsvenska till elitserien är bättre än att vinna SM-Guld. Jag har inget SM-Guld från hockeyn att jämföra med men alla som känner mig vet att jag har från fotbollen att jämföra med. Känslorna skiljer sig helt. I kampen om ett guld har man allt att vinna men inget att förlora på det sättet som i ett kval. Att se sitt lag lyfta bucklan när laget tagit guld slår det mesta förutom att se hjälmar slängas på isen och tårarna rinna för att man tagit sig tillbaka, det slår allt!

Min mamma sa alltid till mig när jag var liten att allt kan hända så länge jag tror på det själv. Det uttrycket är något jag brukar använda än idag. Just i detta nu så känner jag faktiskt att allt är möjligt. Visst har jag trott att alla andra år skulle vi också ha gått upp, att alla andra år var också året då allt hände. Hur många gånger har inte folk hört mig säga "det är skillnad i år"?  Jag kan inte säga med säkerhet att vi går upp i år, jag kan bara säga att jag kommer att göra allt jag kan för att vi ska gå upp i år och jag hoppas ni också gör det. Men en sak kan jag säga med säkerhet. Vad som än händer i kvalet och var än Leksand spelar nästa år så kommer jag alltid att finnas där för mitt lag. Jag kommer aldrig att ge upp för jag vet att dagen kommer då jag ännu en gång får sjunga "vi är tillbaka". Dagen då jag får känna känslan av att äntligen vara tillbaka! Får jag känna den känslan i år? Det kan jag inte svara på det kan jag endast hoppas på. Men jag är redo att kriga för platsen till eliten och det hoppas jag ni andra också är!

Puss och kram blondinen på norra stå